1. Hydreringsvärme
Enligt frisättningskurvan för hydratiseringsvärmen över tid delas cementens hydratiseringsprocessen vanligtvis in i fem steg, nämligen den initiala hydratiseringsperioden (0~15 min), induktionsperioden (15 min~4 timmar), accelerations- och härdningsperiod (4 timmar~8 timmar), retardations- och härdningsperiod (8 timmar~24 timmar) och härdningsperiod (1 dag~28 dagar).
Testresultaten visar att i det tidiga induktionsstadiet (dvs. den initiala hydreringsperioden), när mängden HEMC är 0,1 % jämfört med den blanka cementslamningen, ökar en exoterm topp i slammet och toppen ökar avsevärt. När mängdenHEMCökar till När den är över 0,3 % fördröjs den första exoterma toppen i slammet, och toppvärdet minskar gradvis med ökningen av HEMC-innehållet; HEMC kommer uppenbarligen att fördröja induktionsperioden och accelerationsperioden för cementslammet, och ju större innehållet är, desto längre induktionsperioden, desto mer bakåtgående accelerationsperioden och desto mindre är den exoterma toppen; förändringen av cellulosaeterinnehållet har ingen uppenbar effekt på retardationsperiodens längd och stabilitetsperioden för cementslammet, såsom visas i figur 3(a). Det visas att cellulosaeter också kan minska hydratiseringsvärmen för cementpasta inom 72 timmar, men när hydratiseringsvärmen är längre än 36 timmar har förändringen av cellulosaeterinnehållet liten effekt på hydratiseringsvärmen för cementpasta, såsom i figur 3(b).
Fig. 3 Variationstrend för hydratiseringsvärmefrisättningshastighet för cementpasta med olika innehåll av cellulosaeter (HEMC)
2. Mmekaniska egenskaper：
Genom att studera två typer av cellulosaetrar med viskositeter på 60 000 Pa·s och 100 000 Pa·s fann man att tryckhållfastheten hos det modifierade bruket blandat med metylcellulosaeter minskade gradvis med ökande innehåll. Tryckhållfastheten hos det modifierade bruket blandat med hydroxipropylmetylcellulosaeter med viskositet på 100 000 Pa·s ökar först och minskar sedan med ökande innehåll (som visas i figur 4). Det visar att införandet av metylcellulosaeter avsevärt minskar tryckhållfastheten hos cementbruk. Ju större mängden är, desto mindre blir hållfastheten; ju mindre viskositeten är, desto större blir effekten på förlusten av brukets tryckhållfasthet; hydroxipropylmetylcellulosaeter. När doseringen är mindre än 0,1 % kan brukets tryckhållfasthet ökas på lämpligt sätt. När doseringen är mer än 0,1 % minskar brukets tryckhållfasthet med ökande dosering, så doseringen bör kontrolleras till 0,1 %.
Fig. 4 3d, 7d och 28d tryckhållfasthet för modifierad cementmurbruk MC1, MC2 och MC3
(Metylcellulosaeter, viskositet 60000 Pa·S, hädanefter kallad MC1; metylcellulosaeter, viskositet 100000 Pa·S, kallad MC2; hydroxipropylmetylcellulosaeter, viskositet 100000 Pa·S, kallad MC3).
3. Clottningstid：
Genom att mäta härdningstiden för hydroxipropylmetylcellulosaeter med en viskositet på 100 000 Pa·s i olika doser cementpasta, fann man att med ökande HPMC-dosering förlängdes den initiala härdningstiden och den slutliga härdningstiden för cementmurbruk. När koncentrationen är 1 % når den initiala härdningstiden 510 minuter och den slutliga härdningstiden 850 minuter. Jämfört med blankprovet förlängs den initiala härdningstiden med 210 minuter och den slutliga härdningstiden med 470 minuter (som visas i figur 5). Oavsett om det är HPMC med en viskositet på 50 000 Pa·s, 100 000 Pa·s eller 200 000 Pa·s, kan det fördröja cementens härdning, men jämfört med de tre cellulosaetrarna förlängs den initiala härdningstiden och den slutliga härdningstiden med ökande viskositet, som visas i figur 6. Detta beror på att cellulosaeter adsorberas på ytan av cementpartiklarna, vilket förhindrar att vatten kommer i kontakt med cementpartiklarna, vilket fördröjer cementens hydrering. Ju högre viskositet cellulosaetern har, desto tjockare adsorptionsskikt på ytan av cementpartiklarna, och desto mer betydande är den retarderande effekten.
Fig. 5 Effekt av cellulosaeterhalt på murbrukets härdningstid
Fig. 6 Effekt av olika viskositeter hos HPMC på cementpastas härdningstid
(MC-5 (50 000 Pa·s), MC-10 (100 000 Pa·s) och MC-20 (200 000 Pa·s))
Metylcellulosaeter och hydroxipropylmetylcellulosaeter förlänger cementslammets härdningstid avsevärt, vilket kan säkerställa att cementslammet har tillräckligt med tid och vatten för hydratiseringsreaktion, och lösa problemet med låg hållfasthet och sent stadium av sprickbildning i cementslammet efter härdning.
4. Vattenretention:
Effekten av cellulosaeterhalten på vattenretentionen studerades. Det har visat sig att med ökande cellulosaeterhalt ökar vattenretentionshastigheten i murbruk, och när cellulosaeterhalten är större än 0,6 % tenderar vattenretentionshastigheten att vara stabil. Men när man jämför tre typer av cellulosaetrar (HPMC med en viskositet på 50 000 Pa s (MC-5), 100 000 Pa s (MC-10) och 200 000 Pa s (MC-20)), är viskositetens inverkan på vattenretentionen olika. Sambandet mellan vattenretentionshastigheten är: MC-5.
Publiceringstid: 28 april 2024